Tvåtusentolv har passerat. Året då jorden skulle gå under, men inte gjorde det. Året då jag varit rödhårig, vegetarian och artonåring. Och i och med dessa arton år fyllda har det även blivit ett år fyllt av festligheter. Krogar, hemmafester, födelsedagar och studentfester. Nya bekantskaper har skapats, vänskapsband har stärkts och andra försvagats och kanske försvunnit.
Det har varit mer av mycket. Mer gråt, mer stress, mer dans, mer hångel, mer tvivel och mer äventyr. Mer bilkörande, då hösten kantades av att jag skulle ta körkort. Vilket jag till slut lyckades göra och det är nog vad jag är mest stolt över detta år, eftersom det kändes så omöjligt där i början.
År tvåtusentretton känns skrämmande och spännande. Halva året kommer att präglas av att studenten är i antåg, medan andra halvan är totalt oviss. Den kan komma med vadsomhelst eller ingenting. Jag hoppas att jag kan vara gladare och känna mig säkrare på mig själv det här året. Det måste jag, annars kommer ingenting att fungera.
Januari
Engångsligg, Josefin Palmgren
Äta djur, Jonathan Safran Foer
Just kids, Patti Smith
Februari
Thérèse Requin, Emile Solà
1Q84, Haruki Murakami
Någonstans inom oss, Kajsa Ingemarsson
Tyll, svett och frusna själar, Jurij Korotkov
Mars
When we were winning, Klas Ekwall
The fifth child, Doris Lessing
Udda, Sara Lövestam
Sen tar vi Berlin, Moa-Lina Croall
nu vill jag sjunga dig milda sånger, Linda Olsson
April
Stockholm rosé, Sophia Wolf Lösnitz
Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, Bodil Malmsten
Bara kärlek kan krossa dit hjärta, Gunnar Ardelius
Någon sorts extas, Johan Kinde
Maj
Den gamle och havet, Ernest Hemingway
Den unge Werthers lidanden, J.W. von Goethe
Juni
Glaskupan, Sylvia Plath
Extremt högt och otroligt nära, Jonathan Safran Foer
Det osynliga barnet (och andra berättelser), Tove Jansson
Mitt första liv (Den gudarna älskar dör inte), Bodil Malmsten
Juli
Ärligt talat, Jane Green
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Jonas Jonasson
1Q84 - andra boken, Haruki Murakami
Augusti
Tulpanfeber, Deborah Moggach
Och allt skall vara kärlek, Kristian Lundberg
Darling River, Sara Stridsberg
Bortom mammas gata, Alexandra Pascalidou
Som vi älskade varandra, Anders Paulrud
September
Fjärilen i min hjärna, Anders Paulrud
Kejsarn av Portugallien, Selma Lagerlöf
Oktober
Innan jag dör, Jenny Downham
November
Ursäkta att man vill bli lite älskad, Johanna Thydell
December
Välkommen till den här världen, Amanda Svensson
1Q84 - tredje boken, Haruki Murakami
Detta är ett typexempel på ett mycket ointressant inlägg jag bara skriver för att jag inte har något bättre för mig för tillfället.
Hej ni trogna läsare, vänner och främlingar!
Hemma med feber för tredje dagen i rad. Trodde jag var frisk, så kollade jag nyss och termometern visade 38.0. Wtf. Har bestämt att det här är sista sjukdagen iallafall, för i helgen väntar massa julbestyr jag vill och måste ta del av. Luciaövning, julbak x 2 och sälja bullar på julmarknad står på schemat.
Idag missade jag SACO-mässan. Det är synd. Kanske missade att bli jätteinspirerad till att bli typ agronom. (haha, sa det till pappa, hans svar: "matilda, jag lovar att du inte skulle passa som det.") I onsdags trotsade jag dock febern och var med på vår körkonsert som var jättekul!! Ville typ gå ner från scen och gråta lite efter mitt solo för jag tyckte det gick så dåligt hehe, men sen blev jag glad igen!
Jag bakade en kladdkaka för en stund sen. Tänkte att det är bra för en febrig kropp. Annars har jag kollat på serier, (bl.a. "Jakten på det perfekta livet" på svt eftersom jag tycker om Hanna Hellquist så. himla. mycket!!!), pluggat, försökt städa rummet (syns ingen skillnad) och börjat läsa sista delen av 1Q84.
Jag saknar mina vänner. :((((
Jaja, nu ska jag duscha eller städa klart rummet eller äta mer kladdkaka.
Trevlig helg på er mates.
Livet är märkligt. Helgerna är festliga och denna höst slutar inte att förvåna. Det är underligt hur många känslor som kan passera kroppen på en dag. På fredagen kommer frågan och ett svar formas. Nästa kväll presenteras jag som hans, jag känner ingen alls men de nya människorna blir en naturlig del av min lördagsnatt som består av drycker, skratt, lekar, nattbussar, händer, läppar. Och när klockan är mitt på dagen på söndagen snurrar det till i huvudet och jag inser att jag inte ätit på tjugofyra timmar. Och addera till detta dygn lite jobb, förvirring och lite tårar. Går hem, äter och tänker att visst är livet märkligt men himla levande.
Fin dag idag. Börjar få tillbaka en sån där förväntande, pirrig känsla. Roliga sånglektioner och mysig cafétimme med moder och broder. Längtar till juletider, och har redan i förra veckan druckit glögg hela två gånger. Annars övar jag sångstämmor, pluggar kanske för lite och botar höstmörker med choklad och ny ljusslinga i mitt rum. Fint det. Nu ska jag läsa nylånad biblioteksbok och sedan vakna upp till onsdag.
Och så var lovet nästan förbi. Sitter och är typical me genom att dricka té och läsa bloggar. Har en sån där dum känsla när man är alldeles fylld av inspiration men inte vet var man ska göra av den. vad är det som vill ut? en tavla? en bok? ett nytt rum? Typ så.
Ikväll ska jag äta middag hos min farfar och om livet vill mig väl så kanske det blir lite dans på det.
Ha en trevlig lördag mates.
Ofixad flicka med mörpålivet-min.
Jag är kvar. Kvar i förändringen jag trodde jag skulle ta mig igenom. När jag var ute på andra sidan skulle jag komma tillbaka hit. Men det tycks ta ett tag att komma dit. Om det ens går. Ingenting är att landa och att vara, för allting är att tänka, gråta, prata, stressa, bli besviken, försöka prestera, förvirras. Men ändå att skratta och vara glad på riktigt. Undrar ibland var min axel att gråta ut mot finns. Men för det mesta bara rusar livet fram i ett rus av allt jag nyss nämnde.
Men jag vill tillbaka hit. Vill skriva listor om hur bra hösten är och visa bilder från nattliga äventyr. Ikväll äter jag sushi och chips (varför chips? inte ens gott.) i sängen och ser på svtplay. Ikväll är det nämligen inte läge att vara ute och svira eftersom det väntas högskoleprovsskrivning imorgon. Sen är det höstlov. Lovet kunde inte ha kommit lägligare. Jag ska ägna hela veckan åt att samla på mig energi. Göra måbra-saker, leva, skratta, mysa, träna, umgås, sova.
Ibland gråter jag över smutsgula väggar, min kaoshjärna och oförståelse.
Ibland lyckorusar jag över brev som innehåller så oerhört välbehövliga ord, vardagsmorgnar och höstlöv.
Note to self: balansera livet.
Idag springer jag bort lite stress och försöker plugga.
Nuvarande känsloläge:
Såg en film idag, den hette Dear Lemon Lima. Den var fin.
Why not make the lilllördag lite festligare med godis i bra burk. ("Nu kommer alla tro att du är värsta Star Wars- fan", säger min bror. Not the case. Knappt sett filmerna to be honest.)
Oerhört tagen.
Såg precis K special - Marina Abramovic, som handlar om hennes konst och framförallt om hennes utsällning The artist is present. Grät i fyrtio minuter. Se på svt play.