Le Pink Cadillac

Tvåtusentolv har passerat. Året då jorden skulle gå under, men inte gjorde det. Året då jag varit rödhårig, vegetarian och artonåring. Och i och med dessa arton år fyllda har det även blivit ett år fyllt av festligheter. Krogar, hemmafester, födelsedagar och studentfester. Nya bekantskaper har skapats, vänskapsband har stärkts och andra försvagats och kanske försvunnit.

Det har varit mer av mycket. Mer gråt, mer stress, mer dans, mer hångel, mer tvivel och mer äventyr. Mer bilkörande, då hösten kantades av att jag skulle ta körkort. Vilket jag till slut lyckades göra och det är nog vad jag är mest stolt över detta år, eftersom det kändes så omöjligt där i början.

År tvåtusentretton känns skrämmande och spännande. Halva året kommer att präglas av att studenten är i antåg, medan andra halvan är totalt oviss. Den kan komma med vadsomhelst eller ingenting. Jag hoppas att jag kan vara gladare och känna mig säkrare på mig själv det här året. Det måste jag, annars kommer ingenting att fungera.

 

 

Engångsligg, Josefin Palmgren

Äta djur, Jonathan Safran Foer

Just kids, Patti Smith

 

 

Thérèse Requin, Emile Solà

1Q84, Haruki Murakami

Någonstans inom oss, Kajsa Ingemarsson

Tyll, svett och frusna själar, Jurij Korotkov

 

 

When we were winning, Klas Ekwall

The fifth child, Doris Lessing

Udda, Sara Lövestam

Sen tar vi Berlin, Moa-Lina Croall

nu vill jag sjunga dig milda sånger, Linda Olsson

 

 

Stockholm rosé, Sophia Wolf Lösnitz

Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, Bodil Malmsten

Bara kärlek kan krossa dit hjärta, Gunnar Ardelius

Någon sorts extas, Johan Kinde

 

 

Den gamle och havet, Ernest Hemingway

Den unge Werthers lidanden, J.W. von Goethe

 

 

Glaskupan, Sylvia Plath

Extremt högt och otroligt nära, Jonathan Safran Foer

Det osynliga barnet (och andra berättelser), Tove Jansson

Mitt första liv (Den gudarna älskar dör inte), Bodil Malmsten

 

 

Ärligt talat, Jane Green

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, Jonas Jonasson

1Q84 - andra boken, Haruki Murakami

 

 

Tulpanfeber, Deborah Moggach

Och allt skall vara kärlek, Kristian Lundberg

Darling River, Sara Stridsberg

Bortom mammas gata, Alexandra Pascalidou

Som vi älskade varandra, Anders Paulrud

 

 

Fjärilen i min hjärna, Anders Paulrud

Kejsarn av Portugallien, Selma Lagerlöf

 

 

Innan jag dör, Jenny Downham

 

 

Ursäkta att man vill bli lite älskad, Johanna Thydell

 

 

Välkommen till den här världen, Amanda Svensson

1Q84 - tredje boken, Haruki Murakami

 

How I wish you'd lied, or had been untrue
That you hadn't said: "It's always you."
baby how I wish you hadn't held me all those lonely, lonely nights!
but you did, makes me wonder why I'm leaving you behind

And I know I'm gonna see you down town
with a pretty girl, and you'll be holding hands
You'll both be laughing, and she will be wondering the same as me:
was I crazy?
You know I've got to be crazy for leaving you behind

I'm such a worthless being
Ruining all we've got for
some kind of feeling that there's more than this
How I wish there was more than there is

 

Hemma med feber för tredje dagen i rad. Trodde jag var frisk, så kollade jag nyss och termometern visade 38.0. Wtf. Har bestämt att det här är sista sjukdagen iallafall, för i helgen väntar massa julbestyr jag vill och måste ta del av. Luciaövning, julbak x 2 och sälja bullar på julmarknad står på schemat.

 

Idag missade jag SACO-mässan. Det är synd. Kanske missade att bli jätteinspirerad till att bli typ agronom. (haha, sa det till pappa, hans svar: "matilda, jag lovar att du inte skulle passa som det.") I onsdags trotsade jag dock febern och var med på vår körkonsert som var jättekul!! Ville typ gå ner från scen och gråta lite efter mitt solo för jag tyckte det gick så dåligt hehe, men sen blev jag glad igen!

 

Jag bakade en kladdkaka för en stund sen. Tänkte att det är bra för en febrig kropp. Annars har jag kollat på serier, (bl.a. "Jakten på det perfekta livet" på svt eftersom jag tycker om Hanna Hellquist så. himla. mycket!!!), pluggat, försökt städa rummet (syns ingen skillnad) och börjat läsa sista delen av 1Q84.

 

Jag saknar mina vänner. :((((

 

Jaja, nu ska jag duscha eller städa klart rummet eller äta mer kladdkaka.

Trevlig helg på er mates.

 

Livet är märkligt. Helgerna är festliga och denna höst slutar inte att förvåna. Det är underligt hur många känslor som kan passera kroppen på en dag. På fredagen kommer frågan och ett svar formas. Nästa kväll presenteras jag som hans, jag känner ingen alls men de nya människorna blir en naturlig del av min lördagsnatt som består av drycker, skratt, lekar, nattbussar, händer, läppar. Och när klockan är mitt på dagen på söndagen snurrar det till i huvudet och jag inser att jag inte ätit på tjugofyra timmar. Och addera till detta dygn lite jobb, förvirring och lite tårar. Går hem, äter och tänker att visst är livet märkligt men himla levande.

Fin dag idag. Börjar få tillbaka en sån där förväntande, pirrig känsla. Roliga sånglektioner och mysig cafétimme med moder och broder. Längtar till juletider, och har redan i förra veckan druckit glögg hela två gånger. Annars övar jag sångstämmor, pluggar kanske för lite och botar höstmörker med choklad och ny ljusslinga i mitt rum. Fint det. Nu ska jag läsa nylånad biblioteksbok och sedan vakna upp till onsdag.

 

Och så var lovet nästan förbi. Sitter och är typical me genom att dricka té och läsa bloggar. Har en sån där dum känsla när man är alldeles fylld av inspiration men inte vet var man ska göra av den. vad är det som vill ut? en tavla? en bok? ett nytt rum? Typ så.

 

Ikväll ska jag äta middag hos min farfar och om livet vill mig väl så kanske det blir lite dans på det.

 

Ha en trevlig lördag mates.

 

Jag är kvar. Kvar i förändringen jag trodde jag skulle ta mig igenom. När jag var ute på andra sidan skulle jag komma tillbaka hit. Men det tycks ta ett tag att komma dit. Om det ens går.  Ingenting är att landa och att vara, för allting är att tänka, gråta, prata, stressa, bli besviken, försöka prestera, förvirras. Men ändå att skratta och vara glad på riktigt. Undrar ibland var min axel att gråta ut mot finns. Men för det mesta bara rusar livet fram i ett rus av allt jag nyss nämnde.

 

Men jag vill tillbaka hit. Vill skriva listor om hur bra hösten är och visa bilder från nattliga äventyr. Ikväll äter jag sushi och chips (varför chips? inte ens gott.) i sängen och ser på svtplay. Ikväll är det nämligen inte läge att vara ute och svira eftersom det väntas högskoleprovsskrivning imorgon. Sen är det höstlov. Lovet kunde inte ha kommit lägligare. Jag ska ägna hela veckan åt att samla på mig energi. Göra måbra-saker, leva, skratta, mysa, träna, umgås, sova. 

Ibland gråter jag över smutsgula väggar, min kaoshjärna och oförståelse.
Ibland lyckorusar jag över brev som innehåller så oerhört välbehövliga ord, vardagsmorgnar och höstlöv.

Note to self: balansera livet.

Idag springer jag bort lite stress och försöker plugga.

 

 

Nuvarande känsloläge:

 

 

Såg en film idag, den hette Dear Lemon Lima. Den var fin. 

 

 

Why not make the lilllördag lite festligare med godis i bra burk. ("Nu kommer alla tro att du är värsta Star Wars- fan", säger min bror. Not the case. Knappt sett filmerna to be honest.)

 

 

 

 

 

Oerhört tagen.
Såg precis K special - Marina Abramovic, som handlar om hennes konst och framförallt om hennes utsällning The artist is present. Grät i fyrtio minuter. Se på svt play.