Le Pink Cadillac

 

Stockholmturistande, gamlastanstrosande, vit varm choklad, massa trevliga tyskar, sushi, nervös lycklig Mia, donkenglass, paraplyshoppande när det precis slutar regna, gatummusikanter och fönstershopping.

Du var en perfekt avbild av minst hälften av mina drömmar. Snygg och poetisk och mest av allt så himla fransk. Allt du sa. Du pratade om vindsvåningar i Paris med utsikt över Eiffeltornet dit jag skulle komma och hälsa på, du skulle komma till Sverige, din resa var planerad och du skulle ringa mig när du kom dit. Du sa att jag var vacker. För ett ögonblick trodde jag på det själv. Jag trodde på hela illusionen du gav mig. Återigen gentlemannahandlingar att falla för, och känslan av konstgjordhet existerade inte.

Det var ett förhållande komprimerat till tre dagar. Det klichéartade slutade minst lika klichéartat som allt annat vi sagt, gjort, tänkt. Du bytte ut mig mot en annan.

Och det slutade med att mitt vemodshjärta krossades lite. Åtminstone i kanterna. En dröm en illusion ett påhitt kan inte orsaka mycket mer än så. Hjärtat i sig själv orsakar mer melankoli än franska påhitt.

 

Första augusti. Promenerar med gummistövlar i skogen. Plockar svamp för första gången sen jag var så liten att jag knappt minns det. Ett lätt regn faller. "Det känns som höst." säger jag till mamma och ett lyckligt leende sprider sig i mitt ansikte.

Andra augusti. Solen har gått ner och jag sitter med stickade strumpor och tjocktröja i min säng. Dricker té och ser julavsnittet av Downton Abbey.

Tredje augusti. Vaknar efter elva timmars sömn. Spenderar större delen av dagen i köksoffan och sträckläser senaste biblioteksboken med åskan och regnet utanför fönstret. Springer lite däremellan. Tryckande åskvädershetta.

"Den som skriver blir den som anger gränserna för världen; han som nedtecknar sin berättelse blir den som skapar verkligheten, att annat är bara dagg, fuktigt gräs i svag vind."

"Att vi ville tala och leva och inte kunde; därför skrev vi."

(Och allt skall vara kärlek, Kristian Lundberg)

 

Sommaren för med sig ett poetiskt skimmer trots utebliven sol. Inom mig - Det snurrar, vilar, pulserar, andas, gråter, skrattar. Jag skriver som aldrig förr. Fullklottrade sidor i min dagbok, och gråtandes ett brev till mamma. Ser hur en stilla tår rinner då hon läser det. Det var bra tårar, fyllda av kärlek.

Dagboksanteckning - Jag önskar att jag kunde samla alla mina vänner i en skål där de alltid mår bra och där jag aldrig behöver sakna dem.