Le Pink Cadillac

Du och jag stod och pratade. Precis som hon och du hade gjort tidigare ikväll. Och precis som alla vi tre hade gjort för en stund sedan. Nu var det bara du och jag. Vi pratade högt, nästan ropade åt varandra, för att överrösta musiken. Fast jag hörde knappt musiken. Minns inte alls vad som spelades. Alla andra jag kände hade gått vidare. Det var bara Du, jag och Hon kvar nu. Hon stod och pratade med en av dina kompisar. En tjejkompis. Hon var trevlig, men inte särskilt vacker. Vi pratade med en blandning av franska och engelska. Vi var i mina drömmars land. Du kom från mina drömmars stad. Du pratade om poesi och litteratur. Tänk att du var poet. Du rabblade upp ett par dikter på franska för mig, jag frågade vad de betydde och du översatte. Jag förstod ändå inte. Du frågade om jag gillade sånt. Sånt som poesi och litteratur. Ja, jag älskar sånt. Men jag kände inte igen en enda av de författare du nämnde. Inte läser jag på franska heller. Inte än.

Du drack en drink med lakritssmak som du tyckte var äcklig. Du drack den för att bli full sa du. Man kan tycka att det finns godare sätt att bli full på. Mellan två fingrar höll du i en cigarett och på huvudet satt en svart hatt. En sån där snygg hatt, som såg ut att vara gjord för just en sån som du. Jag tänkte inte på det då, men du var perfekt. Om du hade bytt lakritsdrinken mot rödvin hade du blivit ännu mera perfekt.

Jag tänker på dig ibland. På den där kvällen. Den kvällen då jag var snurrig av billigt rosévin och så himla lycklig.

Jag fick en godnatt puss. Den fick Hon också.

Jag vet inte ens vad du heter.

311210