and it never really begun but in my heart it was so real
Du var en perfekt avbild av minst hälften av mina drömmar. Snygg och poetisk och mest av allt så himla fransk. Allt du sa. Du pratade om vindsvåningar i Paris med utsikt över Eiffeltornet dit jag skulle komma och hälsa på, du skulle komma till Sverige, din resa var planerad och du skulle ringa mig när du kom dit. Du sa att jag var vacker. För ett ögonblick trodde jag på det själv. Jag trodde på hela illusionen du gav mig. Återigen gentlemannahandlingar att falla för, och känslan av konstgjordhet existerade inte.
Det var ett förhållande komprimerat till tre dagar. Det klichéartade slutade minst lika klichéartat som allt annat vi sagt, gjort, tänkt. Du bytte ut mig mot en annan.
Och det slutade med att mitt vemodshjärta krossades lite. Åtminstone i kanterna. En dröm en illusion ett påhitt kan inte orsaka mycket mer än så. Hjärtat i sig själv orsakar mer melankoli än franska påhitt.
Du skriver så vackert min fagra vän! När franska pojkar stöter kanterna på ditt goda hjärta kommer jag alltid finnas där för att blåsa och sätta på plåster xx
Avgudar "Du var en perfekt avbild av minst hälften av mina drömmar"
