Le Pink Cadillac

 

Resan in

I mitt hjärta

 

Liksom poesin i Håkan Hellströms låtar tog du tag i någonting inom mig för att låta det kvävas och fyllas av liv på samma gång. Som att du sätter ett rep runt mitt hjärta. Ett rep som spänns åt varje gång det berörs av någonting.

 

Du höll min hand. Eller så var det jag som höll din.

 

Vi höll varandras händer.

 

”Ge mig en kyss innan du går att bygga en dröm på.”

 

Snälla, gör det. Kyss mig och låt mig bygga luftslott. Låt mig leva i en saga, en fiktion, en dröm.

 

Jag vet inte vad det var som gjorde det. Kanske dina gentlemannahandlingar, kanske dina ord eller kanske hur du sa dem. Kanske mest troligt en kombination.

 

Är det något fel med att bygga luftslott? JAG KANSKE GILLAR DEM. Storartade fantasikonstruktioner. Låt mig leva med dig i en sådan. Fast mest av allt vill jag ju leva med dig i en storartad verklighet.

 

När tog du steget?

 

Var finns dörren?

 

Steget in i mitt hjärta. Det var ingen som bad dig stiga på. Ingen öppnade dörren och inte fan fanns det någon dörrmatta som hälsade dig välkommen. DET FINNS INTE ENS EN DÖRR. Hur kunde du då så obehindrat ta steget in?

 

Du har bosatt dig. Jag antar,

 

Att någonstans på vägen,

 

Var det jag som sa,

 

Välkommen in,

 

Du fagra pojke.